Vuxen??
Enligt FN:s barnkonvention är man vuxen från och med den dag man fyller 18 år. Men är man det?
Är man vuxen bara för att man är 18 eller är man vuxen när man känner sig vuxen? Jag kan ju tycka att man är vuxen när man känner att man kan ta ansvar för sig själv och när man känner sig vuxen. Jag kommer ihåg när jag var 16-17 år, jag längtade till studenten och tills den dagen då jag skulel flytta hemifrån och kunna ta hand om mig själv, men om jag ska vara ärlig så känner jag mig fortfarande som ett barn som flyttat från boet. Jag är 19 år, har körkort, bil, katt och pojkvän, jag bor med min pojkvän i en lägenhet. MEN jag känner mig inte så vuxen för det, jag är kass på att laga mat, äter "skräpmat" typ 2-3 gånger i veckan. När jag bodde hemma tyckte jag det var kul att hjälpa till att laga mat, men nu.. Blä så tråkigt!
I bland så känner jag mig vuxen, men ibland vill jag bara vara den där lilla flickan som leker med kompisar och bara har kul med mina vänner!
Vänner, det hade man gott om när man var liten, men nu känner jag att jag knappt har några. VIsst jag har vänner, när det passar dom. Jag saknar den där tiden då man hade några "bästisar" som man visste ALLT om, man visste vad de tyckte om eller inte tyckte om, man visste vad som gjorde dom glada eller ledsna. Dom där vännerna, dom försvann ganska fort när vi bleb äldre och började högstadiet och de träffade nya vänner. Så nu är jag här, i en lägenhet i malmö med min katt, och en granne som klagar stup i kvarten.
Men jag antar att det är så att vara vuxen, vänner kommer och går och man vet inte vem man kan lita på till 100 %. Man måste jobba för att kunna få mat på bordet och för att ha tak över huvudet, för nu kan man inte gå till föräldrarna och få pengar hela tiden, för nu är man vuxen, vilket menas att man ska klara sig själv oavsett vad som händer.. Det suger!!
Är man vuxen bara för att man är 18 eller är man vuxen när man känner sig vuxen? Jag kan ju tycka att man är vuxen när man känner att man kan ta ansvar för sig själv och när man känner sig vuxen. Jag kommer ihåg när jag var 16-17 år, jag längtade till studenten och tills den dagen då jag skulel flytta hemifrån och kunna ta hand om mig själv, men om jag ska vara ärlig så känner jag mig fortfarande som ett barn som flyttat från boet. Jag är 19 år, har körkort, bil, katt och pojkvän, jag bor med min pojkvän i en lägenhet. MEN jag känner mig inte så vuxen för det, jag är kass på att laga mat, äter "skräpmat" typ 2-3 gånger i veckan. När jag bodde hemma tyckte jag det var kul att hjälpa till att laga mat, men nu.. Blä så tråkigt!
I bland så känner jag mig vuxen, men ibland vill jag bara vara den där lilla flickan som leker med kompisar och bara har kul med mina vänner!
Vänner, det hade man gott om när man var liten, men nu känner jag att jag knappt har några. VIsst jag har vänner, när det passar dom. Jag saknar den där tiden då man hade några "bästisar" som man visste ALLT om, man visste vad de tyckte om eller inte tyckte om, man visste vad som gjorde dom glada eller ledsna. Dom där vännerna, dom försvann ganska fort när vi bleb äldre och började högstadiet och de träffade nya vänner. Så nu är jag här, i en lägenhet i malmö med min katt, och en granne som klagar stup i kvarten.
Men jag antar att det är så att vara vuxen, vänner kommer och går och man vet inte vem man kan lita på till 100 %. Man måste jobba för att kunna få mat på bordet och för att ha tak över huvudet, för nu kan man inte gå till föräldrarna och få pengar hela tiden, för nu är man vuxen, vilket menas att man ska klara sig själv oavsett vad som händer.. Det suger!!
Kommentarer
Trackback
