förhoppningar!!
sitter just nu och kollar på One tree hill, från allra första början nu.. :D
när man kollar på det så börjar man fundera lite på sitt eget liv,
och när man förstår hur papetiskt ens eget liv egentligen är och hur misslyckad man är så blir man lite deppig.
För egentligen så vill väl alla ha något som man känner att man är bra på?
ska jag vara ärlig så tror jag faktiskt inte att jag är bra på någonting alls!
Som Nathan och Lucas i serien, de är gryma på basket.. Brooke är bra på att designa kläder och Payton är skit duktig på att rita.. Ja jag vet att de bara är karaktärer men någonting som de alla har gemensamt är att dom är jävligt bra skådespelare.
även så har dom varandra, hela tiden, dom är allihop nära vänner, även om de är ovänner imellanåt..
Det är även något som man drömmer om, att ha så många nära vänner som man träffar varje dag och som man kan prata med om allt. Vänner som är som en familj. Vänner som man kan lita på till hundra procent.
Men ändå är jag så fäst vid serien. Varför? är det för att man vill ha allt det där som dom har, som man vet att man aldrig kan få?! Alla strävar vi efter att uppfylla våra drömmar, det roliga med serien är att alla vcerkligen gör det, men hur troligt är det egentligen att FEM nära vänner i en och samma vänskapskrets, alla får sina drömar uppfyllda?
Jag kan inte ens säga vad min dröm är, för jag har nog aldrig haft någon, faktsikt så har jag egentligen ingen stor dröm som jag ska uppnå, jag har bara mina delmål som jag sätter precis innan jag nått dem.
Just nu så käns det som att jag inte kan prata med någon om allt, hur jag egentligen mår och vad jag egenligen känner. För ingen bryr sig!!
Som jag skrivit i något inlägg tidigare så vill jag just nu bara finna lyckan, jag vill vara lycklig, må bra och bara känna att jag lever. känna att jag betyder något för någon! Det är nog det som är mitt nya delmål, skulle jag tro! annars så är det väl bara att jag ska klara av skolan, som jag inte ens vet varför jag går på.. jag har nog helt enkelt tappat bort mig själv i förvirringen som jag levt i ett tag nu..
Jag vet inte vad jag vill jobba med, jag vet inte vad jag vill göra när jag blir "stor".. Jag är helt lost!
.... Helt Lost
när man kollar på det så börjar man fundera lite på sitt eget liv,
och när man förstår hur papetiskt ens eget liv egentligen är och hur misslyckad man är så blir man lite deppig.
För egentligen så vill väl alla ha något som man känner att man är bra på?
ska jag vara ärlig så tror jag faktiskt inte att jag är bra på någonting alls!
Som Nathan och Lucas i serien, de är gryma på basket.. Brooke är bra på att designa kläder och Payton är skit duktig på att rita.. Ja jag vet att de bara är karaktärer men någonting som de alla har gemensamt är att dom är jävligt bra skådespelare.
även så har dom varandra, hela tiden, dom är allihop nära vänner, även om de är ovänner imellanåt..
Det är även något som man drömmer om, att ha så många nära vänner som man träffar varje dag och som man kan prata med om allt. Vänner som är som en familj. Vänner som man kan lita på till hundra procent.
Men ändå är jag så fäst vid serien. Varför? är det för att man vill ha allt det där som dom har, som man vet att man aldrig kan få?! Alla strävar vi efter att uppfylla våra drömmar, det roliga med serien är att alla vcerkligen gör det, men hur troligt är det egentligen att FEM nära vänner i en och samma vänskapskrets, alla får sina drömar uppfyllda?
Jag kan inte ens säga vad min dröm är, för jag har nog aldrig haft någon, faktsikt så har jag egentligen ingen stor dröm som jag ska uppnå, jag har bara mina delmål som jag sätter precis innan jag nått dem.
Just nu så käns det som att jag inte kan prata med någon om allt, hur jag egentligen mår och vad jag egenligen känner. För ingen bryr sig!!
Som jag skrivit i något inlägg tidigare så vill jag just nu bara finna lyckan, jag vill vara lycklig, må bra och bara känna att jag lever. känna att jag betyder något för någon! Det är nog det som är mitt nya delmål, skulle jag tro! annars så är det väl bara att jag ska klara av skolan, som jag inte ens vet varför jag går på.. jag har nog helt enkelt tappat bort mig själv i förvirringen som jag levt i ett tag nu..
Jag vet inte vad jag vill jobba med, jag vet inte vad jag vill göra när jag blir "stor".. Jag är helt lost!
.... Helt Lost
Kommentarer
Trackback
