PsychoBartender

vilken tur jag har som har såna braaaa vänner som visar att dom bryr sig i svåra situationer.. just i denna situationen så är jag nog glad att jag har Jimmy, Lena, Jessica och Jeanette.. det är ju fan dom som bryr sig mest och som finns där att prata med... Ni andra verkar ju inte ens bry er...  och ändå har jag ju känt er längre än vad jag känt dom som bry sig.. Ska det vara så?? Jeanette har jag aldrig ens träffat, men jag känner ändå att vi kan prata om allt mellan himmel och jord.

Tomheten blir bara större ju längre jag är vaken..

you told me once that you couldn´t stop love me. But now iam pretty sure of it.
Nothing can ever last forever, neighter could we.
Iam sorry for everything, but I can´t help the way it is.

jag mår illa, har gjort hela kvällen.. Borde jag inte känna lättnad nu?
jag känner mig bara tom, ensam och helt övergiven.
tomheten bara växer sig starkare i mig.
Vilken tur att det är skola i morgon så jag är lite sysselsatt ett tag..
har ju en examination som ska redovisas på onsdag som jag inte ens börjat på..

"Lonley, i´m so lonley, i have nobody for my own"
Fast det är inte helt sant, jag har Tarzan.. Och nu är han bara min!!

just nu känner jag mig så tom så jag inte ens kan få ut tårarna som bränner,
det går inte.. är jag onormal?